Huvudmeny

IMD i samband med ROT en stor fördel

LIMD fanns på plats i Almedalen 30/6. Per Ernedal, EcoGuard, representerade föreningen i en diskussion om införandet av IMD och andra digitala system i samband med renovering av miljonprogramet.

Läs mer >>

Förslag om EED nu antaget

Näringsdepartementets förslag till svenskt genomförande av EED har nu antagits av regeringen.

Läs mer >>

Mätning av värme

Den klassiska värmemätaren består i princip av en flödesgivare, ett temperaturgivarpar och ett integreringsverk. Flödesgivaren fungerar på samma sätt som en vattenmätare, men är konstruerad för en kontinuerlig vattenström. Temperaturgivarparet mäter temperaturskillnaden mellan vattenströmmen i anslutningens inlopp och utlopp. Integreringsverket tar emot mätvärdet från flödesgivaren och temperaturgivarna och integrerar dessa till ett värde på förbrukad värmeenergi i kWh.

Mätare med elektronik kräver någon sorts strömförsörjning. För mindre mätare är det ofta ett batteri med en livslängd på 10 år eller mer.

I de flesta flerfamiljshus finns flera stamledningar för värme och radiatorerna i en lägenhet är normalt anslutna till flera olika stamledningar. Det betyder att det vanligtvis behövs flera värmemätare för varje lägenhet, eftersom de mäter den värmeenergi som passerar en anslutningspunkt.

För att få ett individuellt incitamentet till energibesparing rekommenderas att i lägenheterna använda radiatormätare eller komfortmätare.

För värmemätare finns det en svensk standard SS-EN 1434. Denna standardiserar dimensioner, mätområden, miljötålighet m.m. och har även krav på maximalt tillåtet mätfel. En huvudmätare som registrerar byggnadens totala värmeförbrukning skall uppfylla STAFS 2006:8 som är utgiven av SWEDAC som den svenska motsvarigheten till EU:s mätinstrumentdirektiv. Den får då märkas med CE-M- symbolen, som i princip ser ut så här:

Övriga mätarna skall åtminstone vara märkta med CE-symbolen, som visar att mätaren överensstämmer med grundläggande krav på exempelvis hälsa, säkerhet, funktion och miljö.

I standarden och SWEDAC:s regler ingår rutiner för att

1) Kontrollera att mätarkonstruktionen är i överensstämmelse med ställda krav
2) Uppföljning av att producerade mätare är i överensstämmelse med den godkända konstruktionen

Radiatormätare

En radiatormätare monteras på varje radiator (värmeelement) i lägenheten. Varje radiatormätare är kalibrerad för den typ av radiator som den monteras på. En radiatormätare känner av radiatorns temperatur och jämför denna med rumstemperaturen. Skillnaderna mellan dessa summeras över tiden och man får ett mätvärde med ett antal värmeenheter, som är en funktion av den värme som radiatorn har levererat till rummet. I de moderna radiatormätarna sker allt detta elektroniskt.

Mätare med elektronik kräver någon sorts strömförsörjning. Oftast är det ett batteri med en livslängd på 10 år eller mer.

För att översätta radiatormätarens mätvärde till kronor och ören används sedan en fördelningsprincip, som förklaras på sidan 'IMD - Vad är det'. Då värmetransporten genom lägenhetens väggar inte är försumbar, brukar en del av värmekostnaderna fördelas per m2 boyta. Fördelningsarbetet sker oftast med gemensamma fördelningsrutiner för el-, vatten- och värmeförbrukningen.

För radiatormätare finns det en svensk standard SS-EN 834. Denna standardiserar dimensioner, mätområden, miljötålighet m.m. och har även krav på maximalt tillåtet mätfel.

Mätarna skall åtminstone vara märkta med CE-symbolen, som visar att mätaren överensstämmer med grundläggande krav på exempelvis hälsa, säkerhet, funktion och miljö.

I standarden ingår rutiner för att

1) Kontrollera att mätarkonstruktionen är i överensstämmelse med ställda krav
2) Uppföljning av att producerade mätare är i överensstämmelse med den godkända konstruktionen

Komfortmätare

Vid komfortmätning tas ingen hänsyn till vilken väg som värmen tillförs lägenheten utan i stället registreras den resulterande komforttemperaturen.

En komfortmätare mäter temperaturkomforten i lägenhetens alla vistelserum och bildar ett representativt genomsnittligt värde för lägenheten. Kortvariga temperatursvängningar liksom mätvärden under månaderna maj till och med september tas ej med i beräkningen. För att översätta detta mätvärde till kronor och ören sätts ett pris på varje grad Celsius. Ofta låter man en värmekomfort av 21 ºC ingå i hyran. En avvikelse från 21 ºC (normalt i området 18 ºC till 24 ºC) ger då ett tillgodohavande eller en tilläggsdebitering. Denna beräkning sker då oftast med gemensamma fördelningsrutiner för el-, vatten- och värmeförbrukningen.

Mätare med elektronik kräver någon sorts strömförsörjning. För mindre mätare är det ofta ett batteri med en livslängd på 10 år eller mer.

För komfortmätare finns det ännu inte någon svensk standard, men LIMD arbetar på ett förslag.

Mätarna skall åtminstone vara märkta med CE-symbolen, som visar att mätaren överensstämmer med grundläggande krav på exempelvis hälsa, säkerhet, funktion och miljö.


Glömt lösen

Logga in


Svenska Leverantörsföreningen för Individuell Mätning och Debitering
Organisationsnummer 802452-7338
Bankgiro 655-4679
Kontakta oss

Hemsida från Netside Media AB